Man ska följa sina drömmer, även om de kan verka omöjliga att nå
Vad vackert det är. Alla byggnader som står högt upp mot himmelen. De underbara färgerna på träden och de fina sångerna fåglarna sjunger. Alla människor går i fina kostymer och klänningar. Är inte det något man alltid drömt om? En ung pojke kommer springande, han har brev i handen. Det verkar som att han är någon slags budbärare. Han har ett pojkigt ansikte, ett väldigt vackert ansikte. Hans svarta hår lockar sig i nacken och den långa kroppen rör sig perfekt. Han är perfekt. Jag får en stor lust att springa efter honom, fråga vad han heter, men det kan jag inte. Jag är påväg till slottet, jag ska träffa min pappa. Jag har inte sett honom på tre år och nu är det dags för mig att flytta in till honom. Jag kommer aldrig få umgås med vanligt folk, speciellt inte en budbärare.
Under mitt tänkade hade pojken sprungit iväg ur mitt synhåll. En våg av ensamhet sköljde över mig. Varför ska det bli såhär? Utan att tänka sparkar jag av mig skorna och springer mot det håll där pojken sprang. Jag springer de fortaste jag kan och jag hör hur mitt följeslag ropar mitt namn. Men jag vill inte tillbaka dit. Jag springer och springer och snart ser jag pojken. Han lämnar över ett brev till en man. Han ler. Hans underbara leende får mig att stanna. Pojken har sett mig, han tittar på mig. Jag börjar le. Jag går fram till honom.
-Hej. säger jag.
-Hej. Vad vacker du är. säger han lite blygt.
-Hej. Vad vacker du är. säger han lite blygt.
Plötsligt känner jag igen honom. Det är min barndomsvän. Vi lekte alltid när jag bodde här när jag var liten. Jag brister ut i ett stort vattenfall av glädjetårar.
-Det är du! utbrister jag.
-Och det är du! Jag har saknat dig jätte mycket.
Han gråter han med. Han tittar mig djupt in i ögonen och jag känner hur knäna blir svaga.
-Jag har tänkt på dig enda sen du åkte. säger han. Och det är något jag vill fråga dig.
-Jag har tänkt på dig också. svarar jag. Och vad vill du fråga? jag blir fundersam.
-Jo, det är såhär. Öhm... jag undrar om... om du vill... vill... gifta dig med mig?
Jag blir förtollad. Jag kan inte svara. Han tittar på mig med menande blick. Plötsligt vaknar jag till liv.
-Ja. Ja, det vill jag.
Vi omfamnas och plötsligt tar allt slut. Jag inser, att det bara var en dröm.
peace and love
Sandra
Kommentarer
Postat av: 4568
fint, synd att det bara va en drö, :P
Postat av: Henningalva
Very interesting site. Lots of good information.
Trackback
