De vill ditt bästa

Jag står på däcket på båten och tittar ut över havet. Det är så vackert. Månens ljus speglar sig i vattnet och stjärnornas tinder lyser upp himlen. Allt är underbart. Jag ser en skugga växa bakom mig, jag vänder mig om. Framför mig står en stor man, lite tjock och med världens vassaste ögon. Han tittar på mig, stirrar rakt igenom mig. Jag bara står där och tittar på honom. Han börjar le, ett hånfullt leende. Ett elakt leende. Jag känner hur det vänder sig i magen på mig. Vad vill han? Jag vänder mig om, men han hindrar mig. Han tar tag i min axel och vänder mig mot honom igen. Nu har en hammare i andra handen, jag undrar vad han ska göra. Jag vill springa därifrån, men jag kan inte. Jag är förlamad. Jag bara står och stirrar på hans hammare. Nu puttar han mig bakåt, så att jag slår i ryggen i räcket. Plötsligt börjar jag vakna. Jag ser att han tar upp armen och håller hammaren redo för ett slag. Han svingar den mot mig och jag hinner inte undan innan ett slag träffar mig i huvudet.
Nu är jag här, på akuten. Jag hörde läkaren säga att det inte var så farligt, utan att jag bara fått en hjärnskakning. Jag känner mig väldigt omtumlad och det enda jag vill nu, är att komma bort härifrån. Jag vill hem. Hem till min mamma. De hade rätt som sa att jag inte skulle åka iväg på resan. De visste att någonting skulle hända. Jag som blivit så arg på de, för att de ville skydda mig. En ångest svepte över mig. Tänk om jag inte klarade mig. Då skulle de sista jag sa till de vara Jag hatar er. Jag är tvungen att stanna kvar, för att säga förlåt, att jag inte menade. För det gjorde jag ju inte, jag förstod ju inte att de bara ville mitt bästa.

peace and love
Sandra

Kommentarer
Postat av: Tony ^^

Det träffar rakt i hjärtat.



Otroligt bra skrivet! <3

2011-05-01 @ 19:23:34

Kommentera inlägget här:

Ditt vackra namn:
Ofta här?

Din E-mail: (publiceras ej)

URL/Din fina blogg:

Lätta på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0