Våga ta steget
Solen skiner och de höga träden gör obehaglia skuggor. Jag går där på stigen mellan skogen. Jag går och går, till slut kommer jag fram till det ställe jag vill vara på. Det är en äng. Ängen är full av alla möjliga blommor. Det är som en matta full av färger. Det är så vacker, så underbart. Jag sätte mig mellan blommorna, och små fjärliar flyger förbi mig. Allt känns som en dröm.
Hon sitter där, den vackra flickan. Hennes vita klänning syns genom blommorna och det röda håret skimrar i ljuset. Hennes rosenröda läppar och klarblåa ögon gör att man får tårar i ögonen. Hon är så underbart vacker. Jag har beskådat hennes skönhet med avstånd i flera veckor. Jag vet hur hon rör sig, hur hon pratar. Men jag har aldrig fått veta hennes namn. Nu är det dags tänker jag. Jag tar ett steg ut mot ängen, nu är jag fullt synlig. Skogens träd skyddar mig inte längre.
En pojke visar sig vid skogsbrynet. Vad vacker han är. Det vita håret gör att det lyser om honom, och hans leende. Man blir knäsvag. Han går emot mig. Snart står han framför mig. Jag tittar på honom, beskådar hans skönhet. Hans bruna varma ögon ser så kloka ut och hans långa ögonfransar ger honom ett barnsligt utseende. Fint barnsligt.
Hon tittar på mig, jag känner mig varm i hela kroppen. Hennes mun spricker upp i ett leende.
- Hej. säger jag.
Allt känns som en dröm.
peace and love
Sandra
Ta steget.
Kommentarer
Trackback
