Ni kanske förstår rubriken. Om man ska göra något, men vet vad som ska hända, så behöver man ju inte göra det. Då har man inget att se fram emot. Sen kan det även handla om andra saker. Man kanske blir tillsammans med en kille. Det hade du ju inte blivit om du visste hur det skulle sluta. Eller hur? Man måste våga ta chanser. Hoppas, längta och drömma om vad som kommer hända i slutet. Det blir inte alltid som man önskar, men visst hade det varit bra om det hade det? Livet har sin egen gång och det är bara till att följa med. Om du inte gör det, hamnar du efter och kanske missar massa värdefulla år i ditt liv. Så våga ta steget och chansa. Du vet inte vad som kommer hända, så varför oroa sig.

Livet är en eld, en låga. När lågan slocknar, kan den alltid få liv igen.

Har ni aldrig varit så arg över något, så länge, att ni sen inte kommer ihåg vad ni var arga för?

Om man har en pappa från ett annat land och en mamma från Sverige, eller tvärtom, och man själv är född här i Sverige, räknas man till svensk då? Man är ju ändå svenskmedborgare, men är man svensk? Det tycker jag. I mitt fall så är det såhär och jag vill inte klassas som helt svensk. Jag tycker det är lite häftigt att vara lite halft kroat. Men tänk de som vill klassas som svenska, är det inte elakt att trycka ner de och säga att DU ÄR UTLÄNNING. Utlänning, vilket elakt ord egentligen. Kan man inte säga, du är inte svensk, för du har ... påbrå, ist?

Det finns så sjukt mycket männsikor därute som kanske tycker som jag just nu. Är det inte lustigt när människor försöker vara någon annan? De klär sig dom de, har samma hår som de, likadant smink. Jag tycker det är lustigt. Jag har inget annat ord för det än lustigt. Jag kan inte beskriva riktigt vad jag tycker om det. Jag tycker det är onödigt. Jag tycker att man ska ha sin egen stil, att man ska våga vara sig själv. Om man försöker vara någon, är man nog osäker i sig själv, eftersom att man inte vågar visa sin egen stil. Men visst, sen kan man väl ha en stil som är som den andres, men det är ju inte alltid så. Eller hur? Det är helt enkelt lustigt.

Om livet hade varit en meningslös dröm hade jag aldrig velat vakna ändå. Även om det kanske inte finns så mycket att göra, eller att allt man gör känns som att det inte är till någon nytta, så är det väl ändå kul att leva. Du kan göra allt kul & intressant bara du vill.

Varför har man prov? Jo, man ska visa vad man kan, vad man har lärt sig. Men om man ska visa vad man kan, och vad man lär sig, är det väl bättre att ha oförberedda prov? Om man vet om att man har ett prov, så pluggar man hur mycket som helst, man kämpar och kämpar, så att man kan VG målen. Då vet ju lärararna egentligen inte vad man kan. De vet vad man övat till. Och egentligen är det lite dumt att ha förberedda prov. Tänk de som blir jätte nervösa. De kan inte koncentrera sig och då kan de inte svara på många frågor. De blir underkända och lärarna tror att de inte lärt sig något. Men egentligen kan de. Man borde ha oförberedde prov, då behöver man inte oroa sig och så vet lärarna exakt hur mycket du kan!

peace and love

Det är dags att komma ner till jorden, till verkligheten och se världen som den är. Det går inte att leva i sina drömmar föralltid. Du måste inse att det finns fler personer än du själv.

Har ni någonsin tänkt på hur det kunde se ut om alla människor var samma person? De ser ut på samma sätt, har samma egenskaper, de är precis detsamma. Skulle inte det vara tråkigt? Alla hade gillat samma saker. Maten skulle ju ta slut. Fast på ett sätt så kanske det hade varit bra ändå. Alla de elaka kommentarerna hade nog inte funnits. Jag menar. Om alla är likadana, så kan ingen trycka ner någon annan. För då är det som att man trycker ner sig själv. Förstår ni hur jag tänker? Det skulle varit bra. Men det hade nog inte varit så bra att alla hade varit samma person ändå. Tänk dig själv en värld med bara dig i. Hade det varit kul? Och förresten, var skulle alla människor kommit från? Om du är en tjej, hade det bara funnits kvinnor. Eller kan det finnas du i båda könen? Så att både män & kvinnor ser ut som du? Världen hade nog varit lustig då. Fast, kanske även bra. Hur tror ni att det hade varit?

Man kan gå i korridoren i skolan och höra hur folk säger massa skit om andra. Jag tycker det är hemskt. Har de inget annat att prata om eller?

Jorden är en plats för alla människor. Alla har rätt till att leva här. Det kvittar om du är svart eller vit. Vi är alla lika mycket värda. Vi kanske ska börja inse detta. Vi kanske borde lära oss att vi kan vara med alla. Att alla betyder lika mycket för världen, som vi gör. Vi människor kan vara olika på utsidan, men vi är precis exakta på insidan. Alla har något de strävar efter. Något de fruktar. Något de älskar. Något de sörjer. Vi är alla människor. Man kan inte behandla vissa folkslag som djur, för att man tycker att de inte har lika bra värde som vi har. Men de har de. Alla har det. Alla människor, är människor. De är inga monster utan känslor som du kan behandla hur du vill. För vi människor, har känslor. Vi blir sårade. Men vi kan stå upp för oss. Det kanske är bra att börja göra det. Visa att du är lika mycket människa som alla andra.

Det gör inte jag. Ödet är något som är förutbestämt. Något som du inte vet. Det kan vara hur du dör. Ödet kanske bestämmer att du ska dö i Sverige, men du kanske flyttar till Japan, vad händer då? Det kan väl inte ändras? Jag tror att man gör sitt eget öde. Man bestämmer det själv. Det byggs fram efter din livsstil. Efter dina handlingar. Det finns inget som kan säga att du ska dö vid den tidpunkten, det året, i den staden. Det finns inget sånt. Det som händer, det händer. Och det är inget man kan ändra på. Och speciellt inget man kan förutspå.

When I’s a little girl my grandma told me
That it’s the little things in life that’s gone make me happy
Stella Mwangi - Haba Haba

Man skrattar tills man gråter. 
Man gråter tills man skrattar.

Det finns ingen annan i världen som kan komma och säga till dig att du är dålig, för du är du inte. Men det finns en person som kan göra det, och det är du. Men det är inte något man ska tänka på, något man ska göra, man ska vara nöjd med sig själv. Alla är bra. Alla är bäst. Är det inte underbart? Du kanske gör lite sämre saker ibland, men de är inte dåliga. De är bara mindre bra.

Det kanske stämmer, ibland. Du dör inte av att hålla ett föredrag och du blir starkare av det. Som person. Du vågar stå där framför klassen igen, för det var ju egentligen inte så farligt. Men det är inte alltid det stämmer. Man kan ha en sjukdom som inte dödar dig, men som tar all energi från dig. Då blir du bara svagare och inte starkare. Men man kanske menar att det är din personlig, själva du, som blir starkare. Och inte din hälsa, din kropp. Man kan ju tolka det på många sätt. Hur tolkar du det?

En dröm kan vara svår att nå. Men om du bara går på rätt väg och är motiverad på ditt mål, så kommer du att komma fram. Jag lovar. Det gäller att sikta in på saker, ta ett steg i taget. Man kan inte ta ett stor steg utan man måste ta små steg. Börja med det grundläggande, då kommer du närmare och närmare din dröm hela tiden. Men om du försöker ta ett steg, så lär det inte gå. Så bygg upp din väg, med små mål, som leder till det stora målet. Det blir så mycket lättare.

Om någon säger att du är dålig, är det inte du som är det, utan det är den som säger det. Om man trycker ner någon för att den vågar stå upp för sig, är det väl en själv som är dålig eller? Det tycker jag. Jag avskyr när folk tror att de är bättre än andra, jag tycker det är riktigt illa. Bara för att folk vågar vara sig själva, ha sin egen stil, är det ingen som tillåter att andra får komma och trycka ner den här personen till botten, så att den inte kommer upp igen. Det är bara så illa. Alla människor har rätt till ett liv, där de kan vara sig själva. Leva till topp. Ingen ska någonsin säga att du är dålig, för det är du inte. DU ÄGER! Låt inget hindra dig från att vara dig själv. Du kommer längst om du är du, ingen annan.