I skolan häromdagen så hade vi i klassen en stund där vi pratade om just normal. Vad är egentligen normalt? Finns det något som är normalt? Nej. Det finns det inte, enligt mig. En i klassen sa något smart. Hon sa att hon kanske tycker att hon är helt normal, när någon annan tycker att hon är onormal, men att det egentligen inte finns något som är normalt, för om någon ska vara normal, så ska alla vara det.

Jag tycker det var riktigt smart sagt. Hon tog orden ur munnen på en. Om någon ska vara normal, ska alla vara det. Och varför säger man att saker är normalt egentligen? Varför säger man att man är normalviktig, underviktig, överviktig? Varför gör man det, det har väl ingen betydelse? Allt är ju precis lika normalt. Om du är överviktig är det normalt, för det finns fler som är det, du är inte ensam. Om du är underviktig, samma sak där. Normalvikt vill jag inte ens prata om, för det finns ingen normalvikt. Allt är precis lika normalt.

Det är precis lika dant som med längd. Hur lång ska man vara för att vara normallång när man går i åttan? Hur lång ska man bli när man har vuxit klart? Det finns inget sånt, för allt är precis lika normalt. Om något ska vara normalt, ska allt vara det.

Det är samma sak som med ordet perfekt gällande utseende. Folk strävar efter att få det där "perfekta" utseendet, men finns det egentligen något som är perfekt? Allt har väl sina bristningar? Så jag säger lika dant där, om något/någon ska vara perfekt så är allt/alla det! Så snälla, gå inte och tänk på om du är normal eller om folk ser dig som perfekt för du är bra som du är. Det kvittar om du är kort, lång, smal, kort, rolig, tråkig, ambitös, eller sportig. Allt är precis lika normalt.

Visst, i utseende finns det saker som vi tycker är mer eller mindre snygga, men inget är onormalt.

Sandra