Tycker inte ni att det är fel att behandla en människa, som att den inte finns? Att du inte vet vem det är, fast att du gör det? Jag tycker det är hemskt. Om du ser en människa, kan du ju hälsa och inte låtsas som om du inte vet vem det är. Om den människan står vid mig, och du hälsar på mig, kan du väl hälsa på henne också. Fattar du inte att den människan kanske blir ledsen? Jag ska inte klaga allt för mycket, men jag försöker rätta mig och hälsa på alla som står brevid, men ibland känns det hopplöst när det bara är en som tittar åt mitt hål ändå. Jag blir ganska trött på det här. Bara för att du kanske tycker att den här människan ser lite ledsen/sorgsen/arg/konstig/ful/rolig/tråkig/flum ut, måste du inte låtsas om som att den inte finns. ALLA DU SER FINNS, DE ÄR MÄNNISKOR, LIKA MYCKET MÄNNISKA SOM DU. Och det skadar inte att ge ett leende, eller ett hej till de som du möter i korridorerna, det är bara trevligt att få ett leende eller hej. Jag önskar själv att jag hade fått flera, men det kan jag inte begära. Men man kan ju tänka på detta, alla människor du ser finns och du har inte rätt till att stänga den ute.