Jag vet inte om jag har tagit upp dethär innan, det har jag säkert, men det blir väl bara bra med en repition.

Jag vet inte hur mycket ni vet om självförtroende och självkänsla och vad som är skillnaden mellan de. Jag kan säga att jag inte vet så mycket, men att jag kan skillnaden.

Självförtroende, har alla nytta av. Det är hur mycket man vågar göra inför en grupp människa, eller bara inför en person, ex hålla ett föredrag.

Självkänsla, handlar inte alls om det. Det är dina värderingar om dig själv, hur du uppfattar dig själv, vad du tycker om dig själv. Tycker du att du är smart, snygg, äcklig, ful, underbar, trög? Självkänslan kan man alltid träna upp, det kan man med självförtroendet också, men när självkänslan fått en rubbning är det inte alltid så lätt att komma tillbaka och bli sitt vanliga jag.

*

Vi säger att du älskar dig själv, du tycker att du är skit snygg och att du otroligt smart. Du gillar en kille, som visar intresse för dig, men efter ett tag så slutar han svara på dina sms, han säger inte längre att du är vacker, att du har fint leende. Du börjar tvivla på dig själv och tycker att du är äcklig och dum och undrar hur du kunde gå på ett skämt som detta, hur kunde du låtas luras? På detta sättet kan självkänslan få en rejäl rubbning, men det är inte bara det som kan göra att du tänker illa saker som dig själv. Du kanske har svåra acneproblem och dina släktningar påpekar alltid det, ditt hår är kanske inte det finaste och dina vänner säger att det är trassligt och ligger fel varje dag. Du kanske inte är den bästa löparen, men du känner dig ändå snabb, men när någon som du slog i 60m förra året springer förbi dig detta året ,känner du dig genast urkass och vill inte vara med mer och springa.

Det finns jätte mycket saker som kan få din självkänsla att sjunka och det finns också massvis med saker som kan få den att höjas. Du får en komplimang av en jätte snygg kille. Du får ett högt betyg på matteprovet. Du får bättre kondition. Du går ner ett kilo. Du får en kompis att börja skratta. Det finns jätte mycket saker som gör att du kan få en bättre självkänsla och vågar tro mer på dig själv. Den största tron ska man lägga på sig själv, för det är där vi behöver mest stöd. Det är där våra bristningar finns, det är där vi är som svagast.

*

Om vi sen återgår till självförtroendet, det kan ju också försämras, eller hur? Man blir utskrattad när man ska skjuter bollet utanför målet när man spelar fotboll på idrottslektionen. Folk börjar skratta när man säger fel svar på matte lektionen. Folk viskar om dig när du börjar dansa i korridoren. Det finns så mycket som gör att vi håller oss tillbaka, som gör att vi inte vill synas, varför är det så?

Självförtroendet kan du självklart också förbättra. Håll små "tal" för dina vänner. Dansa loss i korridoren. Gör ett superbra föredrag till svenskan. Det du ska tänka på är att du inte ska satsa för stort på en gång, då kan det lätt misslyckas (säger bara kan) och du kan bli missnöjd och sjunka ännu lägre.

*

Jag vet inte om ni har märkt det, men jag skyller rätt mycket på andra att vi har dåligt självförtroende och självkänsla. Tycker ni att jag har fel? Tror du att det är vi själva som påverkar vår självkänsla och vårt självförtroende? Är det vi själva som bär ansvaret till att våga tro på oss själva, eller ska inte alla hjälpa till och stötta sina vänner? Skulle man må bättre och tro mer på sig själv om skolorna inte var indelade i såna grupper, med olika statusar. Att det finns "coola" och "ocoola". Skulle man må bättre av att alla betraktade alla som lika bra? Skulle man våga släppa loss mer i korridorerna, utan att tro att någon ska tycka att man är konsig? Skulle man kunna våga räcka upp handen mer på Kemilektionerna, om alla var mer i samma status?

Det kanske bara är jag som tror att detta beror på att vi är så elaka mot varandra och säger precis vad vi tycker till alla. Fast alla är ju precis lika normala, så det är väl inget konstigt med det? Det är inget konstigt om jag ställer mig och sjunger i matsalen, för alla är ju precis lika normala. Säg mig då varför det är så att man har olika grupperingar, populära o opopulära, varför har man det när man vet att de påverkar hur andra mår och beter sig? Varför gör man så när man vet att alla beteenden och utseenden är lika normala? Varför kan man inte vara mer snälla mot varandra och inte klaga så mycket på hur den andra ser ut och sluta säga att man är bättre än de på fotboll.

*

Det är nog inte bara vi i skolan som ställer till det för varandra. Median spelar nog också en väldig stor roll i detta. Du ska vara smal/muskulös/kurvig/lång/fet/blond... Inte vet jag vad de vill. Folk strävar efter att se ut sådär som alla modeller gör, då kan de våga visa upp sig mer och börja tro mer på sig själva. Det är sjukt, för alla är vi bra som vi är.