taggad & lite borta...

om livet var som en mörk gränd, med ett soligt slut. skulle jag aldrig komma fram. jag skulle inte nå dit. för jag hade inte orkat springa hela den vägen. jag skulle fallit. fallit för mina brister, för mina styrkor, för mitt liv. och jag skulle gråtit. gråtit för att jag svikit mig själv. jag skulle skrikit för att jag aldrig fick veta hur det såg ut där borta. i det ljusa.
men livet är inte så. det är ingen mörk gränd, med ett soligt ljus. livet är en väg, en väg med kurvor, en väg med farthinder. en väg med motgångar. och dem klarar man, om man får hjälp. hjälp av sina stjärnor. sina vänner. man klarar det om man tror på sig själv. om man vill. om man är motiverad. när inget stoppar dig, kan du gå hela vägen, ända upp till toppen. men någon gång stoppar alltid något dig, som gör att du måste ta kurvan till en annan väg. som gör att du inte kan komma runt farthindret. så är det. och det får man leva med. för det är så det är. och man ska acceptera det.
att livet har sina motgångar.
MINA TANKAR!
/sandra

Kommentarer
Postat av: Josefine Johansson

Tror knappast inte att du vem jag är, mer än att jag går i nian på Landsbro, men vad gör det? Jag tryckte in på din blogg och redan efter det första jag läst, blev jag förvånad över att du var så mogen och klok, inte för att jag todde du inte var det, men det finns inte många i din ålder som faktiskt är så mogen som du verkar vara! Tycker och tänker på ett så bra sätt! Och efter jag läst det om dina framtida planer, om psykolog, det skulle du passa utmärkt till! Kör hårt tjejen! :)

2011-04-22 @ 23:48:46

Kommentera inlägget här:

Ditt vackra namn:
Ofta här?

Din E-mail: (publiceras ej)

URL/Din fina blogg:

Lätta på hjärtat:

Trackback
RSS 2.0